Det var en gång en liten mus som var mycket stilig, och alla de andra djuren kände henne för just det. En dag när musen sopade sitt hus, för hon gillade att ha det rent och fint, hittade hon något glänsande på golvet. Det var en guldpeng! Åh, vad glad musen blev! Hon började fundera på vad hon skulle köpa: "Jag ska köpa goda karameller! Nej, nej, för många karameller kan få tänderna att trilla ut... Jag ska köpa en smaskig tårta! Nej, nej, för mycket tårta kan göra ont i magen... Jag vet! Jag ska köpa ett rött sidenband att knyta runt min svans för att se ännu finare ut."
Musen lade bandet i sin ficka och utan vidare dröjsmål gick hon till affären, där hon köpte ett fint rött band som hon tog med hem. Nästa dag gjorde hon en fin rosett på sin svans med det röda bandet och gick ut på balkongen så att alla de andra djuren kunde beundra henne. Och hon såg så fin ut att beundrarna snart började komma.
Den första som kom var en tupp som ställde sig under balkongen och ropade: "Åh, lilla mus, du som är så fin... gift dig med mig så köper jag ett fint litet hus åt dig!" Musen, som var osäker, svarade: "Jag vet inte, jag vet inte... Vilket ljud gör du om natten?" "Jag gal så här: Kuckeliku! Kuckeliku!" "Åh nej, nej, nej," sa musen, "det skrämmer mig, det skrämmer mig."
Besviken gick tuppen iväg, och där han hade stått kom en hund, som också ville gifta sig med musen: "Åh, lilla mus i mitt liv, mus i mitt hjärta! Gift dig med mig och jag ska ge dig all min kärlek!" Men musen var mycket osäker. "Åh, jag vet inte, jag vet inte... säg mig, vilket ljud gör du om natten?" "Om natten hör du mig skälla: Vov, vov!" "Nej, nej, nej," svarade musen. "Det skrämmer mig, det skrämmer mig, med dig gifter jag mig inte."
Tråkigt nog lyckades inte heller hunden med sitt uppdrag, men bakom honom dök en gris upp: "Vackra mus, som har ett rött band som ser ut som en ros, gift dig med mig och bli min fru!" "Jag vet inte, jag vet inte... Vilket ljud gör du om natten?" "Du hör mig grymta innan jag går och lägger mig: Nöff, nöff! Nöff, nöff!" Och inte heller grisen lyckades övertyga musen. "Åh nej, nej, nej. Jag är rädd för grymtande ljud! Med dig gifter jag mig inte!"
Den sista friaren var en vit katt, med glänsande päls och en fängslande blick. Med sin mjuka röst, som lät som en mjau, sa han till musen: "Gift dig med mig, vackra mus." "Åh, jag vet inte, jag vet inte. Vilket ljud gör du om natten?" "Jag gillar att mjaua så här: Mjau, mjau." Kattens söta röst hade äntligen övertygat musen... "Ja, ja! Med dig gifter jag mig!"
Så musen, mycket säker, gick ner från balkongen och kastade sig i kattens armar. Men katten, som bara ville ha ett gott skrovmål, kastade sig över henne för att fånga henne med en klo.
Som tur var, och eftersom musen, förutom att vara stilig, var väldigt tursam, lyckades hon komma undan katten, som slutade med att krocka in i en vägg. Och så var det som den tursamma lilla musen klarade sig, för annars hade den här berättelsen slutat mycket mer olyckligt... Och snipp snapp snut, så var sagan slut!
