Det var en gång, i en solig by, en ung herdepojke som hette Timmy. Varje dag tog Timmy hand om en flock fluffiga får på en grön kulle. Han älskade sitt jobb, att se fåren beta på gräset och leka i den varma solen. Men ibland kände Timmy sig uttråkad och önskade att något spännande skulle hända. Han satte sig på en stor sten och drömde om äventyr, medan hans får betade lugnt runt honom.
En dag, när han kände sig busig, kom Timmy på ett roligt spratt. Han hoppade upp och ropade: "Hjälp! Hjälp! En varg kommer!" Byborna hörde hans rop och skyndade sig uppför kullen, oroade för fåren. Men när de kom fram, fann de Timmy skrattande. "Det finns ingen varg! Jag skämtade bara!" Byborna blev inte glada. De skakade på huvudet och gick tillbaka hem, muttrande om den dumma pojken.
Några dagar senare kände Timmy sig uttråkad igen. Så han bestämde sig för att spela samma trick. Han skrek: "Varg! Varg! Hjälp!" Byborna, nu arga, skyndade sig uppför kullen igen. När de nådde honom, fann de Timmy fnittrande igen. "Ingen varg! Bara skämt!" Denna gång skällde byborna på honom. "Du måste sluta ljuga, Timmy!" varnade de. De återvände till sina hem, skakande på huvudet av besvikelse.
Sedan, en solig eftermiddag, när Timmy satt på sin sten, dök en riktig varg upp! Den smög sig mot fåren, hungrig och listig. Timmy blev skräckslagen och ropade: "Varg! Varg! Snälla hjälp!" Men byborna, som mindes hans lögner, trodde inte på honom. De stannade i sina hem, och trodde att det var ett annat spratt. Vargen jagade fåren, och Timmy lärde sig en hård läxa den dagen. Från och med då förstod han: "Ingen tror på en lögnare, även när de säger sanningen."
