Det var en gång en snäll man och hans milda fru. De hade önskat sig ett barn under mycket lång tid. Bakom deras hus fanns en vacker trädgård fylld med örter och blommor. Den tillhörde en kvinna som kände många växter och många magiska besvärjelser. Folket kallade henne Mor Gothel. En dag tittade frun ut genom sitt fönster och såg färsk grön ramslök. Hon önskade sig bara en liten smak. Mannen gick till trädgårdsgrinden och talade vänligt med Mor Gothel. Han sa, "Min fru längtar efter ramslök. Får jag byta till mig lite för att hjälpa henne må bättre?" Mor Gothel nickade. Hon sa, "Du får ta vad du behöver. Om en baby kommer, låt mig vara hennes hjälpare och lärare. Jag kommer att hålla henne säker och lära henne goda sätt." Mannen gick med på det. Tiden gick, och en liten flicka föddes. Mor Gothel kom och log mot barnet. Hon gav henne namnet Rapunzel, precis som ramslöken. Rapunzel växte upp ljus och söt. Hon älskade sånger, berättelser och att borsta sitt långa gyllene hår.
Mamma Gothel tog hand om henne och lärde henne snälla vanor. När Rapunzel fyllde tolv år valde Mamma Gothel en speciell, lugn plats för att hålla henne säker. Det var ett högt torn i skogen med ett litet fönster. Inuti fanns böcker, färger och en luta. Det fanns bröd, mjölk, frukt och varma filtar. När Mamma Gothel kom på besök, ropade hon, Rapunzel, Rapunzel, släpp ner ditt hår. Rapunzel sänkte en mjuk fläta så att Mamma Gothel kunde klättra upp och ta med nyheter och förnödenheter. Rapunzel sjöng medan hon målade och läste. Hennes sånger var lätta och klara som fåglar vid soluppgången. En dag red en ung prins genom skogen. Han hörde Rapunzel sjunga och stannade för att lyssna. Han ville tacka sångerskan, men han såg ingen dörr. Han kom tillbaka nästa dag. Han tittade från bakom ett träd. Han såg Mamma Gothel ropa, Rapunzel, Rapunzel, släpp ner ditt hår.
Han såg henne klättra upp till fönstret. När kvällen kom och skogen blev lugn, försökte prinsen samma rop. Rapunzel lät ner sin fläta, och prinsen klättrade upp. Rapunzel hade aldrig sett en gäst i sin egen ålder. Hon var blyg till en början, men prinsen talade mjukt och tackade henne för de vackra sångerna. De pratade om böcker, träd, moln och hoppfulla drömmar. Dag efter dag, när Mor Gothel var borta, besökte prinsen vid skymningen. De spelade på luta och sjöng. De planerade för ett snällt och omtänksamt liv. Rapunzel sa, Jag skulle vilja se världen. Prinsen sa, Vi ska vara milda och kloka. Vi ska planera en säker väg. Rapunzel började väva en mjuk stege av sidenband. Vid varje besök tog prinsen med sig mer siden. Stegen blev längre och starkare. En morgon talade Rapunzel utan att tänka. Hon sa, Kära Mor Gothel, du klättrar så långsamt, men ibland klättrar min vän så snabbt.
Mamma Gothel pausade. Hon tittade ut genom fönstret och tog ett djupt andetag. Barn, sa hon, jag ville hålla dig säker tills du var redo. Jag ser nu att du är redo att välja. Mamma Gothel skällde inte. Hon packade en korg med mat, en varm sjal och en borste till Rapunzel. Hon tog Rapunzel till en solig stuga i en vid, grön äng. Där fanns träd, en liten trädgård och en klar bäck. Mamma Gothel sa, Här kan du lära dig att leva enkelt och väl. Om din vän är snäll och tålmodig, kommer han att hitta dig. Rapunzel tackade henne och vinkade från dörren. Den kvällen kom prinsen till tornet och ropade, Rapunzel, Rapunzel, släpp ner ditt hår. Mamma Gothel svarade från fönstret. Hon sa, Kära prins, sången du älskar är inte här idag. Följ den mjuka stigen genom skogen. Lyssna efter en röst vid bäcken. Var snäll och sann.
Prinsen bugade och gav sig av. Han gick i många dagar. Han lyssnade på fåglarna och vinden som susade genom bladen. Till slut hörde han en söt sång. Han följde ljudet och upptäckte en solig stuga. Rapunzel sprang till porten med glädjetårar. Prinsen log och bugade. De satte sig vid bäcken och gjorde enkla planer. De bad Mor Gothel att besöka dem och dela med sig av sina kloka råd. Hon kom med frön till trädgården och påminde dem att ta hand om varandra varje dag. En liten fest följde. Träden svajade, fåglarna sjöng, och himlen var klar. Rapunzel hade ett vackert band i sitt hår. Prinsen spelade luta. De lovade att vara snälla, att lyssna och att hjälpa andra. De flyttade till ett mysigt hem nära skogen och besökte stugan ofta. Rapunzel odlade en stor trädgård fylld med örter och blommor. Hon sjöng medan hon vattnade växterna. Prinsen lärde sig att baka bröd och laga staket.
Mamma Gothel kom förbi med berättelser och te. Med tiden välkomnade kungen och drottningen Rapunzel med glädje. Folket log när de hörde hennes sånger på torget. Alla lärde sig att tålamod och omtanke hjälper önskningar att växa. Rapunzel höll sitt långa hår borstat och glänsande. Hon delade sånger med barnen och visade dem hur man planterar frön och väntar. Prinsen delade vänliga ord och rättvisa val. Mamma Gothel lärde ut enkla huskurer och milda sätt. De levde alla i fred. Och så har berättelsen ett lyckligt slut. Rapunzel lärde sig säkert. Prinsen sökte vänligt. Mamma Gothel vägledde klokt. Tillsammans visade de att kärlek, tålamod och förtroende skapar ett starkt hem.