En mjölnare och hans snälla dotter bodde nära en livlig väg. En dag pratade mjölnaren med kungen och skrytte lite. Han sa, Min dotter kan spinna väldigt bra. Kungen log och sa, Ta med henne till slottet så vi kan se hennes fina arbete. I ett tyst rum hittade flickan en spinnrock, en spinnare och en hög med halm. Hon kände sig orolig. Hur kan jag spinna så mycket till morgonen, tänkte hon. Då kom en liten hjälpare in med en glad rosett. God kväll, sa han. Varför är du ledsen? Flickan sa, Jag önskar att jag kunde bli klar med detta spinnande.
Hjälparen sa, Jag kan hjälpa till. Vad ger du mig? Flickan gav henne sitt halsband. Surr, surr, gick hjulet, och till morgonen glänste spolarna som gyllene tråd. Kungen var nöjd och kom med mer halm. Flickan kände sig orolig igen. Hjälparen kom tillbaka. Vad ger du mig den här gången? frågade han. Flickan gav henne sin ring. Surr, surr, gick hjulet, och återigen såg halmen ut som gyllene tråd. Kungen klappade av glädje och sa, En gång till, och sedan ska vi fira.
Rummet var fyllt med halm. Hjälparen dök upp för tredje gången. Jag kan hjälpa igen, sa han vänligt. Vad ger du mig nu? Flickan hade inget kvar. Hon sa, Jag kan bara lova en snäll gåva senare. Hjälparen nickade. Då surr, surr, snurrade hjulet, och arbetet var gjort. Snart hördes musik, blommor och glada klockor. Kungen och den snälla flickan gifte sig, och hon blev drottning. Tiden gick. En dag återvände den lilla hjälparen med en artig bugning. Kommer du ihåg ditt löfte? frågade han.
Drottningen ville hålla sitt löfte men visste inte vilken gåva hon skulle ge. Hjälparen sa, Om du kan gissa mitt namn på tre dagar, kommer jag inte att be om något alls. Drottningen log. Det låter rättvist! Hon skickade sina vänner för att lyssna efter namn över hela landet. På den första dagen gissade hon många namn, som Jack och Harry. Hjälparen skrattade. Det är inte mitt namn. På den andra dagen gissade hon på tokiga namn, som Rostade Revbensspjäll och Spinnande Ben. Hjälparen fnissade. Det är inte mitt namn.
På den tredje dagen kom en budbärare tillbaka från skogen. Jag hörde en liten röst vid en liten eld, sa han. Den sjöng, Idag bakar jag, imorgon brygger jag, och ingen vet att mitt namn är Rumpelstiltskin. Drottningen tackade budbäraren. När hjälparen kom, sa hon, Kallas du Tom? Nej. Kallas du Tim? Nej. Då kanske ditt namn är Rumpelstiltskin. Hjälparen hoppade och klappade. Du hittade det, sa han. Ett löfte hålls och ett spel väl spelat. Han lutade sin hatt, dansade en snabb dans, och skuttade tillbaka till skogen.
Drottningen skrattade av lättnad. Hon skickade en korg med varmt bröd och söt sylt till skogen som ett vänligt tack. Från den dagen valde drottningen ärliga ord och snälla löften. Kungen lyssnade noga och delade rättvisa val. Och alla lärde sig att säga sanningen och hålla sitt ord får hjärtan att känna sig trygga och glada.