Det var en gång en fattig änka och hennes enda son, Jack. De bodde i en liten stuga och hade en ko som hette Mjölkvita. Men tiderna var svåra, och en dag slutade kon att ge mjölk. 'Vi har inget kvar att äta', sa Jacks mamma med tårar i ögonen. 'Du måste ta Mjölkvita till marknaden och sälja henne.' Jack nickade modigt. Han älskade den gamla kon, men han älskade sin mamma mer.
På vägen till marknaden mötte Jack en märklig gammal man med lång kappa och glittrande ögon. 'God morgon, unge Jack!' sa mannen. 'Vart ska du med den fina kon?' När Jack förklarade, log den gamle mannen mystiskt. 'Jag ger dig något bättre än guld - dessa fem magiska bönor!' Jack tittade på de färgglada bönorna som glödde i mannens hand. Något sa honom att de verkligen var magiska, och han gjorde bytet.
'BÖNOR?' ropade Jacks mamma när hon såg vad han hade tagit hem. 'Du bytte vår enda ko mot en handfull bönor?' Hon blev så upprörd att hon kastade bönorna ut genom fönstret i trädgården. Jack gick och lade sig utan middag, mycket ledsen. Men den natten, medan alla sov, hände något magiskt i trädgården...
När Jack vaknade nästa morgon, var hans rum mörkt och grönt. Han sprang till fönstret och tappade andan! En enorm bönstjälk hade vuxit under natten - så hög att dess topp försvann in i molnen ovanför! Den tjocka gröna stjälken var täckt med stora blad som en stege upp till himlen. Jacks hjärta bultade av spänning. Utan att tänka efter började han klättra.
Jack klättrade och klättrade, högre än fåglarna, högre än molnen, tills han till slut nådde ett märkligt land i himlen. Framför honom stod ett enormt slott gjort av grå sten, större än något Jack någonsin sett. Vid dörren satt en jättestor kvinna, lika hög som ett träd! 'Snälla, frun,' sa Jack artigt, 'jag är mycket hungrig. Kan ni ge mig lite frukost?' Jättens fru tittade ner på honom vänligt. 'Du stackars lilla varelse! Kom in snabbt, innan min man kommer tillbaka!'
Jättens fru hade just gett Jack lite bröd och mjölk när - BOOM! BOOM! BOOM! Hela slottet skakade av dundrande fotsteg. 'Snabbt! Göm dig i ugnen!' viskade frun. Jack hoppade in precis när dörren flög upp. In stegade den största man Jack någonsin sett - JÄTTEN! 'FEE-FI-FO-FUM!' röt han. 'JAG KÄNNER LUKTEN AV EN ENGELSMAN! LEVANDE ELLER DÖD, JAG SKA MALA HANS BEN TILL MITT BRÖD!'
'Struntprat, älskling,' sa jättens fru lugnt. 'Du känner bara lukten av pojken jag lagade till din frukost igår.' Jätten satte sig ner och åt en enorm måltid, och kallade sedan på sin höna. Till Jacks förvåning, när jätten sa 'Lägg!', lade hönan ett guldägg! När jätten somnade med ett dundrande snarkande, smög Jack ut, grep den magiska hönan och sprang så fort hans ben bar honom till bönstjälken.
Jack återvände hem som en hjälte! Den magiska hönan lade ett guldägg varje dag, och Jack och hans mamma var inte längre fattiga. Men Jack kunde inte sluta tänka på jättens slott. En dag klättrade han uppför bönstjälken igen. Den här gången hade jätten säckar fulla med guldmynt! Jack väntade tills jätten sov, tog sedan tyst en säck och flydde. Hans mamma bad honom att aldrig gå tillbaka, men Jack drogs till en sista skatt...
På sitt tredje besök upptäckte Jack jättens mest underbara skatt - en magisk gyllene harpa som spelade den vackraste musiken av sig själv! Men när Jack grep harpan, ropade den 'MÄSTARE! MÄSTARE!' Jätten vaknade med ett fruktansvärt vrål och jagade Jack till bönstjälken! Jack klättrade ner snabbare än han någonsin klättrat förut, med den arga jätten tätt bakom sig, vilket fick hela bönstjälken att skaka!
I samma stund som Jacks fötter nådde marken, ropade han 'MOR! TA MED YXAN!' Jack svingade yxan med all sin kraft - HUGG! HUGG! HUGG! Bönstjälken började falla, och ner kom jätten med ett enormt KRASCH som skakade hela landsbygden! Och så levde Jack och hans mamma lyckliga i alla sina dagar, med den magiska hönan, den gyllene harpan och nog med skatter för att räcka dem alla deras dagar. Och det är berättelsen om Jack och Bönstjälken!
